Det bästa med idag

Doften av nyklippt gräs
Upptäcka ny bra musik
Lägga handen på nacken eftersom den blir för varm i solen
Se hela världen i gult genom solglasögonen
Nya kläder
Träffa fina vänner och fixa fina grejer, typ den alkohol man som artonåring kan köpa
Grilla vid brasan och umgås med de två bästa jag vet ikväll
Vårchillfesta på Långholmen med hela lillagänget och njuta av livet
Livet
Livet
Livet
Jag älskar det

Historian inlämnad

Lyckades bli klar i tid den här gången också. Det roliga var att det faktiskt var roligt att skriva. När jag väl kom igång om imperialismen i Afrika med egna exempel hit och dit och woah håller inte med och skäms över att vara från Europa och det här och det där och hur kunde de och fantastiskt hur de tog sig upp och ja, jag gillar det faktum att jag fortfarande brinner för det.

Idag var det mösspåtagning och insjungning av våren. Har nog alltid varit aprils härligaste dag i skolan, och på något sätt lyckas det alltid vara fint väder just den dagen (peppar peppar, låt det vara sol nästa år också). Den årgången som går i gymnasiet nu är dessutom riktigt grym på att sjunga, kanske var det den bästa kören som någonsin stått där. Fast vad vet jag. Alla var hur som helst väldigt fina i sina mössor, speciellt Minna som kom med en grå typ sån där gammal postmössa, eftersom hon inte köpt sin studensmössa än.

Just det. Minna är hemma. Minna Minna Miiinna MINNAAA. Fem veckor har gått sjukt fort men åh vad jag är glad att ha henne på hemmaplan igen. Hon kom igår, och jag och Saga bestämde oss för att strunta i om hon sov eller hade värsta family-time, och åkte till Nacka efter skolan för att i hemlighet våldsgästa Hägervägen där vi inte störde alls. Vi tog med oss en påse godis, blev bjudna på te och fick höra allt som hade hänt under turnén. Det var så mysigt. Vi blev kvar senare än planerat, tog bussen hem i mörkret och pratade om framtiden.

Hftyjgfkgh

"Du är som solen i teletubbies för mig."

Kan vara den finaste komplimang jag fått i hela mitt liv.

6 timmar lång skrivning i svenska nationella. Sen direkt rusa till nybrokajen för stipendiesökning med ett stycke jag inte har övat på de senaste dagarna, eftersom jag lever på att det gick så fruktansvärt bra på lektionen i måndags. Och sen ikväll ska jag leka med Tildis. Vilken dag. Solig dessutom. Och jag älskar mitt nya kameraobjektiv.

Nu längtar jag till augusti

Herregud, jag ryser. Så djupt, så innerligt och bara så fantastiskt. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Otroligt. Augusti, kom fort.

Det här inlägget vaccinerar 95 barn.

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

© UNICEF/Asselin

Känns bra. Att äntligen göra något, om än lite. Tills vidare....

Jämt dessa asiater...

Igår när vi satt i köket i skolan hittade vi en gammal grade-bok, musikteori som vi höll på med i högstadiet. Grade 5 var det. Vi skulle göra sista uppgifterna, ni vet de där med massa frågor på ett stycke som man alltid gjorde först för att de var roligast? Precis, dem. Stycket var Berceuse av Ilynsky. Vi hittade en version på youtube, där den här killen spelade. Vi fastnade för honom direkt och kollade på mer av hans filmer, och hittade denna fantastiska inspelning av sista satsen av Beethovens 8e sonat. Gillar ni det har han gjort mycket annat sevärt. Som den här till exempel. Men killen har fan lagt upp över 1200 stycken... Välj och vraka. Min idol.

Att återgå till vardagen

Sen jag kom hem från Skåne/Danmark har jag kört halkbana, sovit, spelat tvspel och ätit mycket god mat. Som idag, jag och Aron åt pannkaksfrukost klockan ett i solen på altanen, trots snön och all annan skit som landade igår.
Har också lyssnat på mycket bra musik sen jag kom hem. Bara jazz typ. Åke Persson. Seriöst! Så himla bra. Igår kväll satt jag, Aron och pappa uppe till ett och lyssnade på pappas bästa lp-skivor och han blev helt igång som vanligt, tog fram den ena skivan efter den andra och glömde självklart inga av sina standards, Gentle Giant och Al Di Meola. Det gör mig glad att se honom sådan, han upplevs iallafall vara ganska lycklig när han får visa upp sin samling, och dessutom har någon intresserad att visa den för och diskutera med.

Jag ska upp om 6 timmar men tänker inte på det nu. För timmeslånga telefonsamtal i natten och att få höra din röst är mer värt än sömn.
Imorgon kommer jag hem.

Musik på hög volym och ett glas vin i handen medan jag rusar fram och tillbaka i köket och lagar olyxig men ack så god middag till mig själv. Så här vill jag ha det när jag flyttar hemifrån. Synd bara att det inte är min lägenhet. Hade gärna ägt den alltså. Den är perfekt. Och jag är hungrig. Nu är maten klar.

Malmö

Ligger i sängen och tittar på teve efter att ha blivit bjuden på pannkaksfrukost hos Viktor. Så himla gott och mycket, jag och Lovisa rullade över gatan hem. Och det tar nog ett avsnitt till innan jag orkar börja öva. Öva på det jag lärde mig på lektionen igår (den gick bra, har återberättat den så många gånger nu men ja, positivt) och se till att morgondagens lektion går lika bra. Det är verkligen roligt att vara här, så fint att träffa Viktor och Lovisa igen. Men jag ser fram emot att komma hem. Längtar efter att få flyga.

Aj aj oj oj

Jag börjar tro att missöden är bra. Igår klämde jag mitt vänstra lillfinger (ett av de värsta man kan göra illa om man är violinist fyi) och trodde i ett par timmar att jag inte skulle kunna åka till Köpenhamn. Var smått förstörd där ett tag. Ska varken ta bild eller beskriva hur det ser ut för det är inte så trevligt, och det gör fortfarande ganska ont alltså. Beter sig så som sår gör.

Beslutade mig iallafall för att försöka öva igår eftermiddag, lektionen är ju trots allt på tisdag. Av med plåstret aj aj, testa att trycka AJ, testa att sträcka aaaaaaj det gick typ inte. I början. Efter en stund gick det helt okej. Kunde öva nästan som vanligt även om det inte kändes som det brukar. Fick lite hopp om att det faktiskt skulle gå bra på lektionen iallafall.

Och så idag. Står och övar i solen i Karins lägenhet. Fingret ser lite gladare ut men gör fortfarande ont. Visst, det gör ont att trycka och sträcka men inte alls som igår. Spelar igenom sista satsen av Bartok och det går så jävla bra. Nu är det inte alls ett svårt stycke så det är inte värsta grejen att det gick så bra egentligen, men med tanke på gårdagen... Då jag gjorde så mycket jag kunde i den situation jag var, alltså grävde och rensade och försökte anpassa allt till mina nya begränsningar. Med tanke på det. Så börjar jag tro att man tjänar på att göra illa sig och oroa sig halvt till döds ibland.

Nu känns det faktiskt bra. Det ska bli roligt. Jag är taggad. Imorgon åker jag :):):):)

Hjäääälp

Hi Clara,
We can meet on 10 th April at 13.30 at cons. room 135. The charge is 500 dk.
Please confirm.
Serguei


Och där kom ångesten tillbaka. Men vafan. Ska jag så ska jag. Och jag ska.

Then wonder why sorrow has never left you

Finaste eftermiddagen i solen på bryggan i Hammarby sjöstad men finaste sällskapet och sen ett lite ledsamt hejdå men vi ses ju snart igen. Nästa helg, när vi ska ut i skogen och dricka öl i tre dagar. Längtar.

Min käraste vän Sona sa en gång att Mika är bästa musiken att städa till. Jag ser på packning ungefär som att städa, så nu tänker jag lyssna på Good gone girl tills jag är klar. Imorgon åker jag till Småland, på måndag Malmö och Köpenhamn. Jag är nervös. Så himla nervös. Av dåliga anledningar, för jag borde inte känna så. Jag menar, det är ju ingen sökning. Bara en lektion. Som kostar en jävla massa pengar så för min egen skull måste den bli bra. FOKUS. Bara att kötta. Det blir bäst då.

Ooooooh good gone girl. Hej.

När jag nu är inne i ett happy-mood är det ju lika bra att ta vara på det och kanske dela med sig lite? Satt och läste igenom min kalender och blev glad varje gång jag läste nåt jag såg fram emot. Log nästan hela tiden, har alltså en hel del som just nu gör livet mer än värt att leva. Det där uppspelet imorgon, körlektion, Småland innehållandes Sävsjörevyn och Karin, Malmö och de bästa på Bragegatan, Köpenhamn och en eller två (förhoppningsvis) grymma lektioner, halkkörning, övernattning med roverlaget, studentskiva, fest igen, sen kanske en helg med huset för mig själv, och april månad är inte ens slut vid det laget. Gud vad jag bara rabblade upp allt nu, very interesting. Maj kommer bli ännu mer fantastiskt!! Ska bara klara matten, sen ska jag glida genom resten av terminen på ett glasspapper i solen och njuta av att allt är så fint. Så nu vet ni var ni hittar mig.

Försöker reflektera, definiera och transportera från tankar till ord. Försöker komma fram till vad som gör mig lycklig, tills jag inser att just nu är jag så genomlycklig att jag inte vet vad jag ska ta mig till, att det inte är någon idé att försöka definiera för det är bara att skriva ner hur jag känner just nu. Struntar i att försöka få det att låta så poetiskt och djupt som möjligt. Så här ser min sinnebild ut just nu.

Vill springa genom hela stan, trots att det är kallt och snöar och är förjävligt. Vill inte sitta på tunnelbanan, det går inte fort nog, vill inte sitta still. Inte förrän jag är framme, står vid dörrarna, övertalar vakten om att jag måste in, letar och hittar det jag söker och får vara lite nära. Spelar ingen roll att det är packat med svettiga människor, jag kommer också vara svettig efter att ha sprungit 8 kilometer. Och andfådd. Trött. Nöjd med att bara vara där. Att få vara där. Precis där vill jag vara. Just precis, just nu.

Idag, när jag möttes av det där leendet som fick snökaoset att kännas obetydligt, obefintligt, efter att inte ha fått se det på allt för länge... Den känslan. Försöker sätta ord på den. Kan inte. Det fyllde på livsglädje-metern och den är inte tom än på långa vägar. När jag gick hem sprang jag nästan hela vägen. Skrattade högt i skogspartiet där ingen såg eller hörde. För att de fjärilar som bubblade där inne inte längre fick plats, utan var tvungna att släppas ut.

Nu tog orden slut. För att sammanfatta det hela: Jag är så jävla lycklig så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Fast jo, vet ju vart jag vill ta vägen. Och vet vem jag kommer sakna alldeles för mycket när jag åker bort nästa vecka.

Musik tack

Ny månad. Ny spellista. Jag vet att ni är en del som läser, snälla snälla tipsa om musik som passar den här månaden när man börjar bli vårsprallig men deppig ibland när vädret är som det var idag. Alla genrer Gärna motiverande. Please?

april april

Vaknade 23.45 igår kväll efter att ha sovit i typ en kvart, skitstressad JAG KOMMER KOMMA FÖR SENT tills jag såg på klockan och trodde den hade stannat, men övertygade mig själv att jag faktiskt hade över åtta timmar kvar att sova.

Efter att ha sjungit en massa yakanaka och att ditt ord är mina fötters lykta åkte jag hem och möttes av nystekt lax och Köpenhamnsångest. Jätteångest. Sån där stress vi pratade om på riskettan igår, blir det för mycket blockeras hjärnan och man pallar ingenting. Jag pallade ingenting. Förutom att gå ut i snön (årets aprilskämt), traska ner till tunnelbanan och möta upp rödtotten i stormen, få världens kram och börja le det där leendet som inte går att bli av med förrän jag börjar sakna honom igen. Träningsvärk i käkarna. Vi gick till hans kompis och drack te och pratade om GMU, som kompisen ska till Umeå för att börja imorgon, och vi bestämde oss för att söka tillsammans nästa år. När vi skiljdes åt senare, och jag vände hemåt igen var ångesten borta. Kände mig motiverad att öva igen. Vilket jag ska göra nu, tills jag stupar. För jag ska fan göra bra ifrån mig. En vecka kvar.

Du är min bästa medicin. Mot allt. Det är så här det ska kännas, det är jag säker på.