Vi åkte till Spanien och vann en körtävling. Hade dessutom the time of our lives och blev verkligen nära vänner allihopa. Så många lyckliga minnen som vi delar och aldrig glömmer. Åh.

Den här veckan hemma däremot, blä. Det enda bra med den är att jag ikväll får träffa mitt hjärtas vän som kommer hem för att vara ledig, samt ta hand om en liten trasa i stort behov av kramar och någonstans att landa och andas. I hans armar känner jag är en utmärkt plats att fylla de behoven. Det här ska bli det bästa (och kanske sista) höstlovet någonsin.

Far igen

Sist jag skrev var jag snart på väg att resa bort. Den helgen var den bästa sedan du flyttade härifrån.

Nu skriver jag igen. Och imorgon åker jag iväg, denna gången till Spanien. Det känns så bra, jag är extremt taggad och allt känns bra, mitt solo, packningen, sällskapet (åh ja!), allt. Att åka till sydligare breddgrader, om än ganska få, och lapa lite sol innan vintern kommer, och ta igen lite av det som vi i Sverige missade i "somras". Det är körtävling som gäller förresten, sorry om jag var otydlig. Första gången i mitt liv som jag är på det spanska fastlandet på riktigt faktiskt. Vi ska vara en dag i Barcelona. Sen sjunga, sjunga, äta, bada, sjunga, äta, sjunga, bada, mysa, sjunga, ha paella-/sangriafest, åka hem. Åh vad det kommer bli roligt.

Och när jag kommer hem är det måndagen innan fredagen då du kommer hem och gör mig hel igen.

Religionsuppsatsen är färdigskriven. Näst sista föreställningen på operan avklarad. Packningen påbörjad. Nu ska jag packa lite mera. För snart är det xfactor och sen sova och sen vakna, packa ner det sista, åka till skolan, ha religion och lämna in uppsatsen, repa, repa, ha föreställning, möta pappa och lämna fiolen, gå till centralen, åka flygbuss till Arlanda, åka flygplan till Luleå, hämta ut väskan, bli mött. Kramas.
24 timmar nu.

morgon

Det här med att vakna 9 med avsikten att gå upp och öva, men sen ligga kvar i sängen, lyssna på musik, läsa och inte alls gå upp förrän två timmar senare. Jag älskar det. Börjar klockan ett idag och unnar mig mer än gärna att faktiskt utnyttja denna underbara sovmorgon. Den ger en ypperlig start på veckan. Ah. Men nu kanske man ska ta tag i livet och äta frukost. Slå in mammas paket för imorgon blir hon tant, fast bara på pappret. Den här veckan är också mina Malmökompisar i stan och det tycker jag äger. Föreställningar tisdag, torsdag, fredag. Efter den sista möter pappa mig och plockar upp fiolen, och jag vänder på klacken mot centralen och flygbussen och Arlanda och flyget och Kallax och Aron.

Det kommer bli en bra vecka. Bästa veckan sen augusti.

Tillochmed blåbärsmarmelad får mig att tänka på dig

Idag sjöng vi i kyrkan. Det är alltid najs tycker jag, dagen brukar bli bra sen och den här dagen var sannerligen fin. På eftermiddagen åkte jag för första gången på drygt fem veckor hem till familjen Aron, fast utan Aron då förstås, och blev bjuden på scones och te och gud vad gott det var, och åh vad mysigt det var att få umgås med dem allihopa igen. De hade saknat mig, att ha mycket folk i huset. Och jag hade saknat dem också, verkligen. Livet kändes nästan som vanligt igen. För jag känner mig så himla hemma där. Bara Aron som fattades, och hans rum som numera inte är hans längre. Annars var allt som vanligt och jag mådde väldigt väldigt bra. Samtalen som uppstod, skratten som alltid är otroligt vanligt förekommande under det taket, ja, det här var det bästa som kunde fyllt denna söndag. Och om fyra dygn är det dagen då jag får träffa den femte delen av familjen. Nu vill jag inte vänta längre. Flyg mig upp dit nu nu nu nu ja tack bra puss godnatt hej