Med mindre än en vecka kvar till helheten letar jag inspiration till min egen livsåskådning. Den ska lyckas bli nedpräntad på papper innan fredag men jag har ingen aning. Det enda jag har är träningsvärk (gym med klassens biff Berkel har satt sina spår men snart är jag som han) och en trötthet man kan ta på och stoppa i en burk, för att sedan spara till de nätter då man har svårt att sova. Inga toppenförutsättningar för att vara akademiskt filosofisk eller grammatiskt korrekt, och dessutom ha bra idéer.

Förundras just nu lite över människors tankar och val. Dess grunder och anledningar, och lite hur de hanteras. Varför man väljer att bryta något som ändå varit en tradition sedan åtta år tillbaka. Vill inte säga att jag är ledsen, bara förvånad. Och det är klart jag tar åt mig, tar det personligt för det är ju personligt om något... Äh vet inte vad jag tycker. Det är inte så mycket som spelar roll numera egentligen, mer än att jag snart kommer få krama Aron igen, han den där underbara människan som för mig betyder ungefär 1000000000000 på en skala 1-10. Snart kommer jag säkert börja räkna timmar.

Bestämmer mig i detta nu för att skjuta upp skrivandet. Imorgon får det bli. När jag inte sjunger eller äter scones i mitt andra hem. Ikväll ska jag simma, längta, läsa Stieg Larsson och sova tidigt.

Sitter på mitt rum och har lite kvalitetstid med min låda (övar). Fan att jag skulle behöva gå hem från skolan IGEN. Missade ju precis en vecka. Mitt livs mest pinsamma dag är dock snart över, bara föreställning återstår... Men sen är det bara fyra shows kvar och imorgon bara åtta dagar tills peppen kokar över. Jag har svårt att sitta still dessa dagar, det bara spritter. Herregud.

Ska till Istanbul snart med min godis som förövrigt har funnits bredvid det lilla hjärtat på min facebookprofil i ett halvår nu men i det lilla hjärtat inne i mig bra mycket längre än så och jag har inga planer på att släppa ut honom någonsin.

Halsfluss dag 4:

Kan svälja filmjölk. Stora framsteg då jag hittills sedan i måndags bara knappt kunnat få i mig vatten. Snart är jag frisk åh vad underbart det ska bli.

Hundrade inlägget

Har åkt på den värsta bakterien i mitt liv, har aldrig mått så här dåligt förut. Har aldrig haft halsfluss inklusive 40 graders feber och har aldrig haft så ont i halsen att jag liksom får gå till attack varje gång jag ska svälja, för att sedan få mer ont för att halsen liksom känns överansträngd. Har aldrig kunnat sova så här lite om nätterna, har aldrig behövt gå upp, sitta i badrummet och tvinga i mig vatten för att jag är totalt uttorkad.

Är inne på tredje dagen nu, andra dagen med penicillin. Hittills har den i princip tagit bort febern men halsen har inte blivit bättre och jag hoppas fan det händer mer idag för jag har aldrig längtat mer efter smaken av vatten och att få njuta av den. Det är det första jag ska göra när jag kan: dricka en jävla massa vatten. För att det är så fruktansvärt gott åh längtar så mycket.

Jag missar föreställningen på Operan ikväll. Missade kören i måndags, vilket jag kommer göra nästa vecka också pga föreställning. Missar det fina vädret. Missar sjukt mycket i skolan. Har väl totalt missat typ två veckor nu...? Med alla rep och så. Känner hur det faller över mig men jag kan inte göra något annat än att ligga i sängen, försöka sova och hoppas att det hjälper. Det som verkligen får mig att vilja bli frisk är Norrlandshunken som jag får träffa om ynka 16 dagar. Och då ska jag må bra. Då har jag gått en vecka utan penicillin, vilket betyder att jag KOMMER vara frisk. Åh 16 dagar längtar så fruktansvärt mycket (ja, mer än att kunna dricka vatten obehindrat) och det kommer bli så bra. Puss på hunken och godnatt, nu blev jag trött.

Är tacksam för många saker.

- Att det börjar bli riktig höst

- Musiken

- Att få känna mig bekväm med att gråta

- Att få sitta konsertmästare på kungliga operan

- Att jag har fått mina drömmar tillbaka

- Att kunna säga att jag älskar dig varje dag och mena det minst lika mycket varje gång, att ordens mening aldrig minskar utan förblir så här djup.

- Att du är kär i mig också.

- Att det bara är 24 dagar kvar.

Det har sannerligen varit ännu en fin helg. Fredagskvällen spenderades i Linköping på inflyttnings-/20årsfest hos Henrik och jag åt mina första (och säkert sista) kräftor för i år. Sov över natten hos vännerna som var med oss i Sydafrika för snart två år sedan, och på lördagen åkte jag till Jönköping för att dela dagen med min vän Karin som jag har träffat ovanligt lite i år. Vi brukar i princip bo hos varandra under flera veckors tid under sommaren, men i år har vi bara setts några dagar, av olika anledningar. Därför var denna lördag näst intill ovärdelig. Det tog några timmar, men till slut hade vi kommit ikapp och hade koll på varandras liv igen. Vi gick till a6, köpte fryspizza och chips och landade med två dunsar i soffan och däckade nästan framför New years eve, som nästan fick mig att gråta (en hollywoodfilm?! kom igen...) men så blir det när man ser nåt man själv är med om nästan varje dag och som har gett ens liv ny skepnad. På kvällen kom bilen tillbaka från Sävsjö och jag och mamma turades om att köra hem. Det var mörkt, jag var trött men vi kom hem.

Idag var jag med Sona på loppis i Aspudden. Hittade ett par träskor (som kostade 50 kronor istället för 400 som på zoes rea) och två tillägg till min lilla hobby som visar sig då och då, den kommer periodvis. Vi skulle tränat men istället köpte vi godis och satte oss vid Mariatorget tills getingarna kom och jagade iväg oss och vi skrek.

Nu ska jag krypa ner i mina nya jättefina lakan och förhoppningsvis titta lite mer på den fina pojken där uppe i norrlandsskogen. Och sen när jag ska sova vill jag drömma om att springa hand i hand genom Londons alléer medan löven faller, med denna som bakgrundsmusik.

Försöker intala mig själv att jag är snyggast i världen, sätter fötterna i klackarna och hoppas att alkoholen inte gör mig sentimental ikväll.

Har varit uppkopplad mot Öjebyn i snart 6 timmar.Vi har hunnit kolla på 2,5 filmer (1 2 3 4 play!!! Som när man gick i mellanstadiet och försökte få ringsignalerna att spelas upp exakt samtidigt på sina 3310r ni vet), diskutera tjejers beteende men mest har jag bara tittat på den dumma skärmen och önskat att det gick att hoppa in och teleporteras härifrån på en sekund. Det börjar kännas nu, att det har gått en vecka sen du åkte. Och jag börjar fatta hur jävla lång tid det är kvar (5 veckor från igår lördag). Saknar dig mer för varje dag men börjar samtidigt lära mig hantera det bättre och bättre, så om 34 dagar när jag är på väg upp så kommer jag väl spricka av saknad men också kunna kontrollera det jävligt bra? Tror jag. Fast nej förmodligen inte, det funkar nog inte så. Saknar dig och det är allt som spelar roll, sen struntar jag fullständigt i om tårarna forsar var och varannan dag och om folk tycker jag är en idiot, det får de gärna tycka om de anser att det berikar deras liv. Och jag vet att det här är tråkigt att läsa om men jag bryr mig inte om det heller, det är ändå ingen som tittar in här längre. Du gör mig lycklig även fast jag inte kan dra handen genom ditt hår utan får nöja mig med att se dig göra det, och även fast jag inte kan krama dig utan får ha en kudde att hålla om på nätterna, och även fast ingen av oss längre kan torka den andres tårar. Det var allt jag hade att säga ikväll.
Godnatt