tisdag 24 juni 2014

Dag nio

Morgondopp i poolen på hotellet, sedan brakfrukost (igen) med pannkakor och bacon. Sen rätt ner till vattenfallen och båten som skulle ta oss på en tur. På vägen ner tog vi en cheesy bild framför greenscreen (som sen kostade 33 dollar så det sket vi blankt i) och sen fick vi röda regnponchos (båtarna på amerikanska sidan hade blå, man var ju tvungen att se vilka som tillhörde vilket land liksom) innan vi klev på båten och åkte ut. Det var ingen jättelång tur men vi åkte ända fram till två av fallen och blev SÅ blöta av allt stänkande. Men kul var det! Och innan vi klev iland hade vi hunnit torka igen eftersom det var så fint väder.

Vi hade tänkt gå igenom fallen också men kände oss tillfredsställda efter båtturen så vi gick till hotellet, packade in i bilen och körde iväg. Vi kom inte långt förrän det blev problem, vid amerikanska gränsen såklart. Först bara vanlig passkontroll. Sedan säger vakten att det upptäcktes spår av radioaktivitet (??????) i vår bil när den skannades, att det nog berodde på att de hade hittat det i bilen bredvid och att det hade smittat av sig till oss, men vi var ändå tvungna att kontrolleras. Han snackade om stresstest och grejer... Våra pass tog han in i ett hus och så sa han åt oss att vänta en bit bort. När vi hade stått där länge nog för att börja undra vad som pågick kom en polis och undrade vad tusan vi gjorde där??? Han sa åt oss att gå in i det där huset. Där inne satt det massor med folk, en del fick gå in i små rum med poliser men när de ropade upp våra namn fick vi tillbaka passen och tilläts åka vidare. Inte svårare än så. Men för tusan, ibland tror jag att amerikanska gränspolisen bara hittar på. 

Vi körde och körde och körde. Jag körde, pappa körde och mamma körde. Vi lyssnade på country på radion och åt skittles. Och till slut vaknade jag av att vi var framme hos Patsy i Trenton, NJ. Här har jag fått ett eget rum och en egen säng, och efter att ha delat säng med Albin i en vecka är det omöjligt att beskriva hur skönt det är. Så jag tänker sova nu. 

måndag 23 juni 2014

Dag åtta

Pannkakor till frukost på hotellet, sedan bar det iväg norrut. Vi åkte "småvägar" som var som motorvägarna i Sverige. SÅ vacker natur!!! Och det verkade vara sportbilarnas klubbdag eller något, för vi blev omkörda av säkert 30 skitsnygga bilar och det var Ferrari, Maserati, Porsche, Aston Martin osv..... Så jäkla coolt! Jag älskar att köra bil i USA. Spikraka vägar och fina omgivningar. 

Vi stannade till ett par gånger, bland annat på burger king för lunch. Där fanns det wifi. Loggade in på facebook. Hade fått en vänförfrågan. Från honom. Joshua freaking Bell. Kunde inte andas. HAN LA TILL MIG?!??!!!!!! Detta HÄNDER inte!!!! Jag förstår inte!!! Jag vill höra honom spela igen. Och igen. Vill spela med honom men det vågar jag inte ens drömma om. Men HAN ville vara MIN vän. Kan inte släppa det! Pappa gav mig en high five, och ja, ungefär så känns det. Äntligen har jag åstadkommit något haha. Jag är vän med världens bästa violinist. Allt annat i världen är plötsligt oviktigt, jag vill stanna här. 

Lite skakig och knäpp i huvudet satte jag mig bakom ratten och fortsatte köra. Vi kom till kanadensiska gränsen och allt blev så mycket lättare när vägskyltarna visade km/h istället för mph och temperaturerna var i celsius och inte farenheit. Det var lite svårt att hitta rätt men till slut kom vi fram till hotellet som låg i Niagara falls, där vi dumpade grejerna innan vi gick iväg på en promenad vid fallen. Fan vad coolt det är alltså. Så mycket vatten!! Och det roligaste av allt var att de spelade Free fallin i högtalarna. Jag skrattade. Sen åt vi middag på ett ställe med uteservering och liveband innan sängen kallade. Idag (måndag, det är morgon nu) ska vi åka båt nedanför fallen och gå i nån slags tunnel igenom eller nåt. Lär ju bli ganska fett!

söndag 22 juni 2014

Joshua Bell

Jag är helt matt. Mållös men så himla lycklig. Har varit på den bästa klassiska konserten i mitt liv. Sibelius violinkonsert. Joshua Bell. Herregud vad jag tjatar om detta men det är en så stor grej för mig och det är min blogg, jag bestämmer!!!

Första satsen var olik alla tolkningar jag har hört förut. Överraskningar i varje fras och helt unika idéer. Sådan inspiration. Andra satsen var den vackraste versionen jag har hört, någonsin. Sista satsen var en stor explosion, ett enda långt rus med en intensitet som inte går att jämföra. 

Jag träffade honom i pausen, som vi hade bestämt. Först fick jag en svettig kram och hans kind mot min, innan han försvann in i sin loge. Fan tänkte jag, ville ju ha en till bild och en autograf. Men han kom ut igen och jag fick min bild (blev ännu sämre än den igår) och en signering i mina nya Brahms-noter. Jag berättade att jag hade försökt lägga till honom på facebook men att det inte hade fungerat eftersom han hade för många vänförfrågningar, och då fick jag istället hans visitkort med mejladress dit han bad mig skicka bilderna. Sedan hann vi inte mer, det var fler som ville prata med honom. Han sa att vi skulle ses på mottagningen efteråt, men den gick jag inte på för vi frös och ville åka hem, dessutom kände vi ingen (förutom honom då haha). Men han hälsade på mig igen efter konserten, med namn till och med. Och sedan kom Bill och Hillary Clinton ut och gick förbi... Men alltså vilken kväll. Jag har fått träffa min kanske största musikaliska förebild två dagar i rad, fått höra honom spela en av de bästa konserterna som skrivits, på en Stradivarius från 1713. Allt är bara för bra för att vara sant. Och han var dessutom kanske den snällaste och mest jordnära människa jag mött. En otrolig motivation och inspiration som jag kommer leva länge på. Ska skriva ut en av bilderna och sätta i mitt fiolfodral, för att bli påmind om vad jag strävar efter. För nu vet jag det. 

Ps. Jag fick höra från 7 olika främlingar att jag var så fin i min klänning (hade min studentklänning). Amerikaner är allt bra trevliga faktiskt. Ds

Dag sju

Idag blev det brunch med Patsy på Red rooster i Harlem, french toast och parmesan fries. Så gott! Och det är den svenska kocken Markus Samuelsson som äger stället, men han var inte där idag. Där fanns världens finaste badrum med små tavlor upp till taket på alla väggar och en dalahäst på ena väggen! 

Sen tog vi en liten tur omkring i kvarteren, innan vi åkte tillbaka till Brooklyn och hämtade Patsys bil som vi sedan tog norrut till Danbury där vi sover inatt. Härifrån var det väldigt nära till Caramoor där konserten var, men den upplevelsen fick ett eget inlägg... 

lördag 21 juni 2014

Dag sex

Bästa dagen. Först löprunda i central park (äntligen!), sen tillbaka till hotellet för frukost och så tillbaka till central park för att hyra cyklar. Vi åkte runt hela parken och stannade ibland för att titta på ankor och små båtar. Åkte upp på taket på the met och såg stan från lagom höjd. 

Sen gick vi och köpte ett fiolfodral!!! Så himla fint. I världens mysigaste lilla gömda affär på sjätte våningen i ett stort hus. Och därifrån åkte vi till St Lukes orkesters replokal (där vi f ö repade med snuo när vi var här) och där. Stod han. Joshua Bell. När han spelade ville jag bara gå fram och krama om honom för det var så jävla bra. Så fruktansvärt stört jävla bra. Och efteråt gick jag till honom och sa tack, vi pratade lite och han bad mig komma backstage imorgon (idag) i pausen på konserten. Vi tog en bild som blev sådär och han sa åt mig att skicka den till honom på facebook. Herregud. Var så himla skakig efteråt. Jag har pratat med Joshua Bell. Kan inte greppa det. 

På vägen hem hittade jag äntligen mina Nike air max 90's!! För 80 dollar!!!! NICE. På kvällen gick vi till Artichoke pizza som enligt Dino Stén skulle vara den bästa i världen. Och det var väldigt gott alltså!! Sen gick vi igenom Chelsea och på vägen hem stannade jag till och mötte Luba som bor ett halvt kvarter bort (så himla knäppt) för en froyo innan det blev bingen. 

Dag fem

Shopping shopping shopping! Nu är jag snart pank. Och ändå har jag inte köpt skorna jag vill ha. Herregud känner jag. Samtidigt känns det som att jag inte har köpt så mycket?? Förstår ingenting. Får panik över att jag inte har hunnit göra allt (köpa allt) jag vill men samtidigt är jag rätt mätt på det här nu. 

Det blev middag i Chinatown innan vi drog till Helen Hayes theatre för att kolla på Rock of ages, en musikal med 80-talsrock, strippor och en helt galen publik. Storyn och kvinnosynen var inget vidare men de sjöng och dansade så jag grät och ångrade så mycket att jag slutat dansa. 

torsdag 19 juni 2014

Dag fyra

Mamma och jag började dagen i Juilliards butik där jag skulle kunna vara i flera år så fin som den är. Köpte lite nödvändiga noter och fick en tröja. Sen gick vi till tre fiolaffärer (det var en prövning att hitta allihop, de låg väldigt dolt) och jag hittade det case som jag förmodligen kommer köpa!!! Wiiiiih kuuuul!

Mötte upp pojkarna vid 5th Ave och sa hej typ, sen fick jag min efterlängtade tid på F21<3 

Kvällen spenderades till en början i en park där vi köpte varsin drink (till och med jag fick dricka, yes!!) som vi drack i gräset. Sen drog vi till Birdland som är en av de klassiska jazzklubbarna där de allra största stjärnorna har spelat. Ikväll var det Ravi Coltrane quartet (son till John&Alice Coltrane) och fy faaaan vad bra det var! Ruskigt! Vi åt god mat till och sen for vi hem. Min täppta näsa var en riktig pain in the ass hela kvällen vilket sög. Annars var dagen och kvällen tipptopp!

Imorgon ska det regna. Perfekt shoppingväder! Godnatt!