Livet här är förvirrande men bitvis ganska bra. Det händer minst en gång varje dag att jag funderar på vad jag egentligen gör här, men alla andra stunder är det helt okej. Ibland säger folk saker som gör mig ledsen, och ibland blir jag ledsen för att jag är ensam, men ändå har jag bara gråtit tre gånger sedan jag flyttade hit i augusti. Jag har inte slutat drömma om att göra alla de där sakerna jag vill göra i mitt liv, de ligger inte ens på is utan är i högsta grad.. Vad ska man säga, aktiva drömmar? Jo så säger vi.

Jag gör inte så mycket på dagarna men har ändå inte tid för något annat. Cyklar till skolan, har kanske en lektion då och då, övar, åker hem, äter oftast ingen ordentlig middag, kollar på nån tv-serie och somnar. Men livet känns inte tråkigt, det är fortfarande lite nytt och spännande trots att jag nu känner mig bekväm både i lägenheten och i skolan.

Har lärt mig en hel del sen jag kom hit. Att äpplen är det bästa mot illamående, att det inte tar så lång tid att diska när man väl gör det, att det är värt att åka hemifrån lite tidigare för det är fan nästan alltid motvind på väg till skolan och då tar det ca 4 minuter längre tid, att det nästan alltid finns en ledig mikro på musiklärar-sidan i cafeterian (alltså de som läser till lärare, det suger att det är så uppdelat och i princip "förbjudet" att sitta och äta tillsammans), att man inte behöver vara i jättegod tid till lektionerna för lärarna gillar att chilla, att en öppnad burk kokosmjölk inte håller så länge i kylen och att det blir dammigt och smutsigt om man inte städar.

Imorgon åker jag till Norrland. Nog därför jag är glad och sprallig och rastlös och virrig idag när jag är hemma och är händig. Försöker vara händig. Går sådär för jag har ingen borr till att sätta upp lampan i taket igen.