Saker som gjorde den här dagen bra:

- lastbilschauffören som log och vinkade tillbaka när jag tackade för att han stannade, på vägen till skolan imorse

- 4 timmars körsång med en fantastisk ledare

- mozzarella till middag

- godis och dataspel till efterrätt

- telefonsamtal med Honom

Imorgon kväll har kåren anordnat ett pildammsparkenhäng för oss ettor, eller för alla som vill lära känna oss. Ska bli så roligt. Tar med mig pannkakor och en vinbox. Japp. 

Jag vill sticka hål på mig själv och kasta mig i soporna varje gång jag råkar kalla den här lägenheten för hemma. Det är inte hemma. Det här är min lägenhet. Hemma är i Hägersten. 

Det är så märkligt att vara ensam. Det är svårt att vara i en stad och inte kunna träffa sina bästa vänner, ens om man frågar dagen innan. Det är svårt att behöva ta in nya intryck ensam, och att lära sig leva på egen hand är inte särskilt roligt. Det är väldigt hemskt men det känns väldigt mycket nu som att jag inte tog vara på alla mina vänner tillräckligt där hemma, men även om jag hade gjort det så hade det ju känts ensamt här ändå, så det kanske inte spelar någon roll.... Det svåraste av allt är ju att behöva sova ensam. Att inte kunna kramas när som helst eller värma sig med hjälp av någon annan när man fryser. Jag hatar det här livet men lever det ändå för belöningen är värd tusen gånger mer.

Nu ska jag laga middag.

Malmö

Ny stad. Nytt liv. Nya tårar. Ny längtan fast ändå densamma. Och det var allt jag hade att säga. Nu ska jag äta nudlar.