Tittar just nu på det värsta teveprogrammet jag någonsin sett, dox girl model. Ett castinggäng som är i Sibirien för att hitta en modell till Japan. Minst tvåhundra tjejer står i bara underkläder i en klump och trängs, för att sedan en och en gå fram, tala om sina bröst-, midje- och höftmått, och sedan bli bedömda rakt ut. "du kommer behöva banta, du ser ut som 25 och vi söker en ung tjej så nej tack, du är inte tillräckligt söt, har du alltid så mycket finnar?" och så vidare. De sa också till alla tjejer: "för att bli en bra modell bör man börja vid 5-6 års ålder. Har ni inte redan bestämt vad era barn ska bli är en modellkarriär ett bra alternativ." Fan heller.
Skojar de eller?? Jag blir så jävla förbannad. Känns som ett koncentrationsläger. Att de får tjejerna stå där och bli förnedrade, halvt nakna och försvarslösa. Att skönhet för dem är lika med en tretton år gammal tjej som är smalare än en sticka. Att de tar henne ifrån allt hon känner till, skickar henne ensam till ett land hon inte vet någonting om och inte kommer kunna kommunicera i (jag är inte fördomsfull, det var så hon uttryckte sig).
"We try to replace their fathers and we dig deep in them, psychologically."
Har aldrig sett så egoistiska människor. Som säger att de inte brinner för modellbranschen, men att det är frihet att kunna åka till Japan och få betalt för vad man är ombedd att göra, dvs hitta en flicka som ser så ung ut som möjligt och som är redo att utnyttjas och växa upp för fort. Hur kan de leva med sig själva? (Och varför har en av coacherna nakna dockor i soffan hemma hos sig?) Hon (coachen, fd modell) tjatar om att hon inte har någon fantastisk sanning om branschen åt småtjejerna, att hon inte har passionen för modellerande, så vad i helvete gör hon där?
Någon borde väl ändå ta hand om tjejerna. De får inga pengar till mat, och alltså ingen mat eftersom de kommer från svåra förhållanden och inte har råd själva. De blir inte omhändertagna och ringer förtvivlade hem, storgråter och vill återvända. Att skicka ett gäng trettonåriga tjejer till ett främmande land som Japan och sen i princip lämna dem där, utan att underrätta dem om att de blir utnyttjade, att de inte tjänar ett piss på vad de utsätts för eller se till att de mår bra psykiskt, kan man inte straffas för det? Att de vuxna dessutom pratar öppet med varandra om hur de små inte förstår att de inte får så mycket som deras ansträngning är värd, att de sänder det i teve, jag förstår verkligen inte. Vad är syftet med det här programmet?
De talar om flickorna som om de vore leksaker. "ingen erfarenhet men hon har en fin kropp, den går att forma." De blir hemskickade (hemslängda) och skuldsatta med tusentals dollar om deras höftmått ökar med en centimeter. Det står praktiskt taget i deras kontrakt (som de får när halva resan är över, och är på engelska som de knappt förstår) att de måste banta. "tänk om vi blir tjocka" säger de med oro i rösten, när de sitter på sitt rum på kvällen, sysslolösa och instängda.
Skulle kunna skriva så mycket mer. Men jag orkar inte titta klart, nu mår jag illa och vill sova. Drömma om mänskliga saker, saker som kan göra mig lycklig igen.
