Jag gråter inte lika mycket längre. Istället får jag någon sorts halvångest över att vakna upp ensam, och har svårt att kliva ur sängen och ta tag i dagen på egen hand. Precis som det tar tid att vänja sig vid att ständigt ha någon intill, tar det ännu längre tid att vänja sig vid att vara själv. Det är så himla skevt och orättvist. Det har gått över två dagar nu men idag känns det som värst, och jag tycker det är jobbigt att det tar sådan tid för hjärnan att förstå saker. Samtidigt som det är så himla värt allt detta för han är den bästa som finns.

Bra saker just nu:

• Har haft nästan en hel vecka i Piteå och det var bäst
• Det är bara drygt två veckor tills vi ses igen
• Handlar ekologiskt så mycket jag kan
• Det är kul att vara i skolan och idag hade jag ett bra utvecklingssamtal
• Jag fyller 20 om 18 dagar
• Om tre år är jag (förhoppningsvis) i Sydafrika

Keffa saker just nu:

• Jobbigt som fan att vara tillbaka i Malmö
• Har inte råd att köpa ekologiskt kött (men handlar inte kött så ofta över huvud taget, till min tröst)
• Inte så kul att spela just nu
• Tre år kvar innan jag (förhoppningsvis) är i Sydafrika

Aja det är i alla fall fler bra saker än dåliga. Nu ska jag göra i ordning min teriyakilax som kanske kommer bli det godaste jag har lagat sen jag flyttade hit, titta på sista avsnittet på True Blood (som förresten också hör hemma på sämst-listan) och sluta leka att folk läser min blogg. Tjohej!