Natt

Jag har alltid sett en tjusning i att åka tunnelbana på natten. Mest för att alla är där av samma anledning. Inga klasskillnader, inga jobbindelningar ("jag har kavaj på jobbet och du har städrock, dra åt helvete") eller sneda blickar. Alla är fulla, trötta och vill inget annat än att sova, för det mesta. Och när man går av behöver man inte vara rädd för att bli våldtagen, eftersom man oftast har hunnit nyktra till så pass att man åtminstone har självkänslan att klå ner gubben som försöker klå ner en själv (fast jag är rädd ändå, alltid). Och så kommer man hem. Lycklig och hel.
Jag har haft finaste kvällen med min finaste Sona. Jag är lycklig och hel. Och snart hemma. Godnatt!

(Och numera börjar det ljusna när man kommer hem klockan tre, vilket är helt underbart.)