Har haft fem av mitt livs finaste dagar. Midsommar på Möja med tältning i ett för litet och för tätt tält så all kondens rann över oss så fort vi kom åt väggarna. Sol hela tiden och brända blev vi (idag fjällar jag som en fisk). Jag åt sill för första gången i mitt liv, sjöng att livet är härligt och drack den tillhörande snapsen. Åkte hem med båten, och nästa morgon bar det av mot Normlösa, den östergötska landsbygden. Regnet var välkommet och jag kände mig ledig som sällan förr. Kubbspel, fotboll, pannkakor, årets första bad, världens finaste kök, du och jag. Kan inte tiden bara stanna upp så vi får vara kvar här, precis som vi har det nu, trots att det är två månader kvar? Men jag är så glad. Glad för den totala tillit och hängivenhet allt du gör visar på, och jag önskar hela världen visste hur fantastisk du är.