Med mindre än en vecka kvar till helheten letar jag inspiration till min egen livsåskådning. Den ska lyckas bli nedpräntad på papper innan fredag men jag har ingen aning. Det enda jag har är träningsvärk (gym med klassens biff Berkel har satt sina spår men snart är jag som han) och en trötthet man kan ta på och stoppa i en burk, för att sedan spara till de nätter då man har svårt att sova. Inga toppenförutsättningar för att vara akademiskt filosofisk eller grammatiskt korrekt, och dessutom ha bra idéer.

Förundras just nu lite över människors tankar och val. Dess grunder och anledningar, och lite hur de hanteras. Varför man väljer att bryta något som ändå varit en tradition sedan åtta år tillbaka. Vill inte säga att jag är ledsen, bara förvånad. Och det är klart jag tar åt mig, tar det personligt för det är ju personligt om något... Äh vet inte vad jag tycker. Det är inte så mycket som spelar roll numera egentligen, mer än att jag snart kommer få krama Aron igen, han den där underbara människan som för mig betyder ungefär 1000000000000 på en skala 1-10. Snart kommer jag säkert börja räkna timmar.

Bestämmer mig i detta nu för att skjuta upp skrivandet. Imorgon får det bli. När jag inte sjunger eller äter scones i mitt andra hem. Ikväll ska jag simma, längta, läsa Stieg Larsson och sova tidigt.