Att behöva torka den andres tårar så fort ens egna inte rinner och att behöva hålla i varandra för att inte tappa balansen och ramla.

Kollar på tavlan: 1 minut tills tåget ska gå. Det är då man kommer på allt man vill säga och det är då paniken kommer, den panik som är den värsta som finns. Näst efter paniken som uppstår när man kommer hem och inser: nu är jag ensam. Han kommer inte när jag ringer. Det går inte.

Den paniken gör så ont.