Det är så märkligt att vara ensam. Det är svårt att vara i en stad och inte kunna träffa sina bästa vänner, ens om man frågar dagen innan. Det är svårt att behöva ta in nya intryck ensam, och att lära sig leva på egen hand är inte särskilt roligt. Det är väldigt hemskt men det känns väldigt mycket nu som att jag inte tog vara på alla mina vänner tillräckligt där hemma, men även om jag hade gjort det så hade det ju känts ensamt här ändå, så det kanske inte spelar någon roll.... Det svåraste av allt är ju att behöva sova ensam. Att inte kunna kramas när som helst eller värma sig med hjälp av någon annan när man fryser. Jag hatar det här livet men lever det ändå för belöningen är värd tusen gånger mer.
Nu ska jag laga middag.
Du tog vara på dina vänner Clara! och ensamt är det, precis som ni var guld värda när jag flyttade hit kommer du hitta dina prinsar och prinsessor i din nya stad. Ibland uppenbarar de sig som en kär strumpa som man kan gråta ut hos, och ibland som en ny vän för livet. Du är bäst och du kommer skapa dig ett nytt eget liv som i slutändan kommer fastna i minnet som de åren du lyfte dina egna vingar och vågade flyga. du är bäst, älskar dig obeskrivligt!
SvaraRadera