Hatar att vara i Schweiz utan något speciellt att göra förutom några timmar på kvällarna. Varför kan jag då inte lika gärna få vara i Malmö eller ännu hellre i Norrland på dagarna och teleportera mig hit när jag behövs för föreställning? Tänk vad mycket roligare det hade varit då. Men istället sitter jag här inne när solen skiner där ute, lyssnar på höstig musik och drömmer mig bort till kallare platser, halsdukar och en skön säng.

Längtar till Malmö för att kunna vara i Pildammsparken, cykla till västra hamnen, sitta vid vattnet och lyssna på mysmusik i den lugnande blåsten, spendera dagarna i övningsrum (trodde aldrig jag skulle längta efter att öva) och umgås med fantastiska människor i pauserna, upptäcka staden om nätterna med nyfunna vänner, äta nudlar, skypa och titta på film de dagar man bara inte orkar något annat. Låna böcker och spendera en hel ledig torsdag i en fåtölj på biblioteket i en värld som skapar en fin kontrast till allt verkligt. Men kanske mest för att jag vet att när jag kommer dit är det inte så långt kvar tills du också kommer.