Hjärnskakning

20 grader i solen, jättefinfina backar men dålig åkdag. Fattar inte vad som hände. Brädan lydde inte. Den varma snön bara förstörde och jag hittade inte balansen. Ramlade så himla mycket, varav tre fyra gånger riktigt ordentligt, och en hjärnskakning lyckades jag troligtvis dra på mig. Har aldrig haft så ont i huvudet. Det var (är) hemskt. Första vurpan var strax innan lunch dessutom, så från 12 åkte jag IN PAIN. Inte kul. Sackade ner hela familjen som ville åka som vanligt, men jag bara skrotade och skrotade och skrotade. Satte mig uppe på en av fjällstationerna och solade ett tag medan resten åkte som de ville, Albin fick hoppa i fun park osv. Vid halv fyra klarade jag inte mer, utan satte mig och väntade på parkeringen mitt uppe bland bergen, väntade tills pappa kom med bilen och plockade upp mig. Fyfan. Imorgon ska jag åka skidor, och hoppas att de gör som jag vill. Har inte åkt skidor på fyra år, men tror ändå att jag kommer känna mig säkrare på dem, 8 år av tidigare åkning borde väl sitta lite i ryggmärgen, eller? Fan alltså. Under dagen kände jag verkligen att nej, det här är sista gången jag åker bräda. Aldrig mer. Men kom igen är jag en tönt eller! Ge upp bara så där. Klart att det känns lättast när man väl är där och bara vill dö, men har jag väl tagit mig hit ska jag väl ändå fortsätta, lite till i alla fall. Fast inte imorgon. Förmodligen inte resten av den här veckan. Inte i de här backarna, vet inte varför men jag fixar dem inte (känner mig sämst såklart usch men ja). I Romme nästa fredag dock! Det får lite avgöra mitt val inför nästa år känner jag, beroende på hur det går och känns då. Och varför tror jag att någon orkar läsa allt detta jämmer?? Hur självgod får man vara? Har ju inte ens nån rolig bild att lägga upp. Inte förrän om en vecka.

Om en vecka är jag arton. Jävlar.