Så, för ett år sedan. Jag var hemma, lite trött efter helgen men mådde nog ganska bra vill jag minnas. Och så den där Aron, som hade legat med huvudet i mitt knä, och som jag råkade slå till i pannan när jag skulle slita av glittret som han hade knutit ihop oss med. Jag antar att jag tänkte lite grann på honom, om han skulle höra av sig igen, om jag skulle höra av mig, om han skulle komma på luciakonserten den kommande helgen... Resten är ett år fyllt med minnen och framsteg tillsammans med honom, ett fantastiskt år på många sätt.
Men jag då. Som person är jag väl typ som jag är nu... Tror jag? Jag vet inte. Men jag känner mig som mig själv....... Räknas det? Ja vi säger så.
Ja, såhär såg jag ut den elfte december 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar