Fick ett sug att skriva igen. I och med att skolan har börjat och svenska C kommer gå av stapeln utan att jag sitter med i klassrummet får jag lite ångest, över att jag kommer sluta skriva. Men då säger jag nej stopp sluta inte, så nu får ni stå ut med att det kanske faktiskt sker lite uppdateringar här igen.

Sommaren är slut. Den sommar som skulle bli så lång och då vi skulle hinna göra så mycket, vilket vi också har gjort men det är klart att ett sommarlov knappast kan bli för långt. Idag började skolan, jag var taggad tills jag satte mig i klassrummet i 04 och hade hälsat klart på alla. Nu kan vi ta studenten! Tyvärr är det ju en del som ska hinnas med innan mössan sitter på sin plats och vi springer ut genom dörrarna för sista gången. Projektarbete, sökningar, jubileumskonsert, vanliga konserter, övningspress, pluggstress, ångest över allt som ska bestämmas och hur besvikna många kanske kommer bli över det jag väljer. Och saknad, inte minst.

På söndag flyttar den person jag tycker mest om i hela världen ifrån mig. 900 km norrut, och jag undrar hur jag ska klara mig utan dig. När det blev klart att flytten skulle bli av hade vi hela sommaren framför oss och skulle inte behöva tänka på den dagen som skulle komma, det var ju över två månader kvar. Grät gjorde vi, eller mest jag då, ändå. Och på söndag är den dagen här. Sen dröjer det tills vi ses igen. Men jag vill ändå tro, och jo jag vet, att det vi har inte går sönder på fem veckor. Så det så. Nu ska jag åka och hämta dig på centralen. För ja just det, jag har körkort. Hämtade ut det idag, och till och med bilden blev nästan okej! Ser inte lika störd och bortkommen ut som på mitt gamla leg, vilket var allt jag krävde. Blev lite stressigt nu va skulle gärna skriva mera men det får bli en annan dag, kanske när du har åkt. Prepare for gråtfest.

Sådärja. Då kör vi.