hej. jag heter clara och jag är kär i en kille som heter aron. alltså jättekär, så där mycket så att jag vill ge bort hela världen och allt jag har bara för att få vara med honom. det är verkligen så, som på film eller i sjukt romantiska och odrägliga kärleksromaner, men det är sant. han är den bästa människan jag vet. han är världens snällaste, roligaste, vackraste, mest pratsamma och omtänksamma människa jag känner och det händer oftare än ibland att jag förundras över hur det kommer sig att just jag får vara den som är hans. jag och aron har inte ens känt varandra ett år men han känner mig bättre än många som jag har känt sen jag var liten och jag känner mig aldrig så bekväm, självsäker, glad, lugn, betydelsefull, viktig och älskad som när jag är med honom.
det var mörkt ute när vi träffades i december, lika mörkt som det är ute nu. då fanns det dessutom en mörk skog som hjälpte till lite extra. han bor just nu i en annan skog i norrland, 90 mil bort härifrån och jag saknar honom varje sekund. jag är ledsen och gråter ganska ofta, ensam eller bland folk, antingen för att de vet och är så fina som vänner ska vara, eller för att de inte vet och börjar fråga en massa. just när det känns som att allt är okej och att jag kan klara av det så kommer vågen och sköljer över mig, utan att jag har en endaste möjlighet att stå emot. men oavsett hur långt bort han är så känner jag mig fortfarande betydelsefull och älskad, för så bra är han att han får mig att förstå det. och jag hoppas han förstår att han är den viktigaste individen i mitt liv. betydelsefull, viktig och älskad.
vi har varit ifrån varandra mindre än två dygn. om senast 39 ses vi igen. får någon av oss panik så är jag där på tre timmar, det vet du. för jag gör vad som helst för dig. saknar dig fina rödtott. puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar